Han fångade sparken med huvudet

han hade tänkt alla tankar ändå

Han stod inte upp när han fick den

för full för att ens kunna gå

Långsamt glömmer man bort allt

också pojkar i manchestertyg

men jag minns vår skrika stolar i köket

och virveln på min kula av porslin

Min vän hade kritvita tänder

Hans kläder luktade rök

så levande att det ibland känns

som om det jag som är död



En blank dank

låg så tungt i min hand

En dank Frank

Jag kommer aldrig närmare en så

En blank förmiddag i handen på Frank



Han fångade sparken med huvudet

Som att nicka en fotboll i mål

Som att kasta en sten högt över taken

och klättra dit ingen kan nå

Långsamt glömmer man bort allt

också träskor och gul blend i smyg

men inte saker han sa som gjorde mig större

inte så blyg

På hans jacka satt fyra märken

Hjältar i glittrande tyg

Slade Kiss Bowie & Sweet, året när Pinups var ny



En blank dank

låg så tungt i min hand

En dank Frank

Jag kommer aldrig närmare en så

En blank förmiddag i handen på Frank



Nu är jag större, nu är jag äldre än du

Nu är jag större, större än du