Den dunkla maran har lamnat mig

Dagen gryr I oster

Men annu hemsoks jag utav

Den gingna nattens roster



Jag vandrar likt en vilnad fram

Med tunga steg jag hasa

Dock forrider mig min blick

Som tydligt speglar fasa



Varje natt ar lika dan

I kallsvett jag mig vrider

Men kan ej komma undan frin

Den mara som mig rider



Vart kan jag fly frin nigot som

Jag sjalv ar boning it

Det finns ej lindring for min sjal

Ej hjalper skratt, ej grit



Jag ar fast I skrackens klor

Likt rovdjur dom mig kloser

Jag lever stilla I vankelmod

Tills doden mig forloser