Mrk, hur vr skugga, mrk, Movitz mon frre!

inom ett mrker sig slutar,

hur guld och purpur i skoveln, den dr,

byts till grus och klutar.

Vinkar Karon frn sin brusande lv

och tre gnger se'n ddgrvaren sjlv,

mer du din druva ej kryster.

Drfre, Movitz, kom, hjlp mig och vlv

gravord ver vr syster.



Lillklockan klmtar till storklockans dn

lvad str kantorn i porten

och vid de skrlande gossarnas bn

helgar denna orten.

Vgen opp till templets griftprydda stad

trampas mellan rosors gulnade blad,

multnade plankor och brar,

till dess den lnga och svartkldda rad

djupt sig bugar med trar.



S gick till vila, frn slagsml och bal,

grlmakar Lfberg, din maka

dr dit t grset, lnghalsig och smal

du n glor tillbaka.

Hon frn Dantobommen skildes i dag

och med henne alla lustiga lag

vem skall nu flaskan befalla.

Torstig var hon och uttorstig r jag

vi r torstiga alla.