Hennes hjarta slog ha¥rdare far varje sekund

Skalet hall emot som aldrig farut

En vagran till var allt detta har sin grund

Skalet hall emot men stora bucklor buktar ut



Inte nu kanske senare och aldrig farut

Som en blomma som aldrig slagit ut

Om en langtan som aldrig fatt ett beslut

Om en langtan som aldrig tagit slut



Med fatterna sa¥ la¥ngt under markytan

Och anda¥ barare av ett rotlast hjarta

Far sva¥rt att ta sig upp och anda¥ veta

Att skanhet kommer ur smarta



Och jag anskar jag kunde dra dig upp darifra¥n

Men ingen annan utom den ende kan

Och jag anskar jag kunde dra dig upp darifra¥n

Min tunga kan aldrig kla i ord att min la¥ga ar sann



Och jag ska aldrig mer vara radd att visa mig vek

Aldrig mer med hot farsaka bevisa min karlek



Sa¥ la¥t dig traffas i hjartat la¥t det fa¥ blada

Om jag kunde skulle jag ta tillbaks de ord som var dada

Om hans liv fick bli din fada

Om ditt hjarta fick blada



Vilket val du an tar

Sta¥r jag kvar



Mat mig vid fridsfurstens fatter

Jag har ingenting utom det

som ar mina ratter

Mat mig pa¥ kna framfar hans fatter