Jag bodde nere i backen

i ett hus som dom har rivit,

far ingen ville bo dar

far vagen skulle fram dar.



Sa¥ jag flytta upp pa¥ berget

det var narmare till himlen,

dar nere var man laglas

med blickar mot sin rygg.



Jag kan se mig sjalv pa¥ dagen

sitta ensam uppe pa¥ berget,

hur jag stirrar aver dalen

men jag ser ju ingenting.



a¥ nar solen har ga¥tt ner,

a¥ nar himmelen ar svart,

a¥ nar lamporna har tants,

da¥ sitter jag dar an.

Far i ma¥nens bla¥a sken,

a¥ i hjartats tunga slag,

a¥ i hjarnans la¥nga vindlingar

finns det inga svar.



Farr sa¥ var jag som dom andra

och en javel pa¥ a¥ dansa,

kunde charma alla damer.

Jag sa¥g ut som Cary Grant.



Nu sa¥ kan man bara skymta

en figur i morgondimman,

dom kan mata na¥n pa¥ stigen,

na¥n som viskar far sig sjalv.



Jag kan se mig sjalv