Jag bodde nere i backen

i ett hus som dom har rivit,

fr ingen ville bo dr

fr vgen skulle fram dr.



S jag flytta upp p berget

det var nrmare till himlen,

dr nere var man lagls

med blickar mot sin rygg.



Jag kan se mig sjlv p dagen

sitta ensam uppe p berget,

hur jag stirrar ver dalen

men jag ser ju ingenting.



nr solen har gtt ner,

nr himmelen r svart,

nr lamporna har tnts,

d sitter jag dr n.

Fr i mnens bla sken,

i hjrtats tunga slag,

i hjrnans lnga vindlingar

finns det inga svar.



Frr s var jag som dom andra

och en jvel p dansa,

kunde charma alla damer.

Jag sg ut som Cary Grant.



Nu s kan man bara skymta

en figur i morgondimman,

dom kan mta nn p stigen,

nn som viskar fr sig sjlv.



Jag kan se mig sjlv...