Det kostar p att hlla fred, gud vet,

med den som tigger mig att jag skall sjunga,

och smickrar mig infr allmnhet,

men mrdar mig i lnndom med sin tunga.

Det kostar p att dricka av hans vin,

med tvekan fattar jag det fyllda glaset,

han skryter med att han betalt kalaset

och kallar mig bakom ryggen fr ett svin.



Men jag har rd, du gamle lurifax,

och Ni, min ndiga, med allt ert pladder,

se, jag har rd att sjunga fr er strax,

med poesi besvarar jag ert sladder!

Med gudar dricker jag fr ert vl

och lockar fredens ngel ner i gruset,

se'n jag visat, vem som tlde ruset,

och sagt er sanningen och frlst min sjl.



Ty sanningen gr gott, och det r sant

att om i detta land man bryter seden

och inte stndigt kacklar likadant

som alla andra kycklingar i reden

men gr sin egen vg med stor besvr,

frgter fulheten fr allt det skna,

d kacklar alltid ngon gammal hna,

hur frfrligt lttsinnig man r.



Men kackla ni i morgon, just idag

nr jag har ordet, vill jag hellre gala:

Kuckeliku! Mitt herrskap, till behag

fr er jag har satt livet p det hala,

tnkt mer p gldjen n p gods och gull,

ty ngon skall frdriva trkigheten

om ryktet ock skall g till evigheten,

att jag har sjungit fr att jag var full.



Jag str hr ensam, fast i lustigt lag,

nvl, med rtt, ty sjlv min vg jag vljer

och mlet ser jag tydligt, dag frn dag,

lngt bortom dessa flaskor och buteljer.

Och just vid dessa silverstrngars drill

en rst mig nr, som hrs blott av poeter,

jag glmmer drvid alla sm frtreter

och dricker, stolt, min dla sngm till!