Nu lyser angarna av sommarns alla blommor.

Nu surrar bin, och fa¥glar sjunger averallt.

Nu stryker vinden genom tradens haga kronor

men i min tradga¥rd ar det visset, markt och kallt.

Har ar det risigt och farvuxet, fult och sna¥rigt

och lika hopplast trist och gra¥tt som i mitt brast.

Darute doftar det av sommarns alla dofter.

Dar ar det sommar, men har inne ar det hast.



Jag levde lycklig har med dig och mina katter

ett liv i synd och utan omsorg att bli fralst.

Farsonad med min karaktar, far jag har aldrig

kunnat saga nej till na¥gonting som helst.

Och aldrig nekat mig det ena eller andra,

och levat livet, tills jag krossades en dag.

Det barja med att du bedrog mig med en annan,

en som du sa var mycket finare an jag.



Va¥rt gral tog veckor, ropen blandades med gra¥ten

och jag blev grundligt jamfard med din fina van

Tills du bekande att han givit dig pa¥ ba¥ten

Da¥ blev det dadstyst har i tradga¥rden igen!

Ifra¥n den stunden blev den mannen dubbelt hatad

Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag

Och jag, jag kande det som aven jag var ratad

Jag ville sla¥ss, och gick mot mitt livs nederlag



Jag hade hammaren beredd under kavajen

Nar han kom ut i sidenscarf och sa: God dag!

Kom in och sla¥ dig ner en stund sa¥ fa¥r vi prata!

Jag bara stammade, nu minns jag inte vad...

Och jag blev bjuden pa¥ cognac och pa¥ cigarrer

och kunde inte fa¥ mig till att saga nej!

Och nar vi skiljdes var vi bastisar och bundis

och jag tog saker som du glamt med hem till dig!



Jag ga¥r omkring i mitt pompeji, bland ruiner

och jag trampar runt i resterna utav va¥rt liv

Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner

och aldrig skall du bli en annans tidsfardriv!

Nej, a¥t det gamla skall vi binda vackra kransar

och ta va¥rt liv och mina katter som de ar.

Och trots all karleksbrist och trasighet och fransar;

Dig skall jag alska livet ut, dig har jag kar