Jag vaknar av att en vrvind vnder bladen.

Solen str som ett rakblad p fasaden,

mitt emot mitt ppna fnster

och ingen annan syns till.

Tnk dej, st i pyjamasen och se

kalla, kalla kristaller smlt, smlt ner.

Fr solen lyser utanfr

och skuggor mlar mnster

och vintern dr.

Det mste va' n't som helt enkelt kom,

kanske teater knns det som.

Det r femton grader ver noll,

min vn du r nnu en aktr

i vintern dr.

Tyst! Takt.

Vaktparaden?

Det r inte den vi hr,

det r dans i staden

och du str dr

och vet inte hur man gr.

Du sitter fast, ensam.

Sist kvar.

Det r bara som det knns

nr ingen annan mnniska syns till

och det r tyst s lngt man minns.

Det r tungt,

det r sant att himlen finns,

min vn.

Det r bara n'nting fr.

Vintern dr.