Kanalen skiftar grn och svart ,frn andra sidan hr ni stans midnattsbrus

Bara bltt ljus frn btarna, ingen ser nr du smyger din hand inunder hennes blus

Ni kan sitta dr i timmar, och ltsas ka fartygen lngt bort

Se hr kommer Timber-line, till fjrran hamnar dr ni aldrig nnsin gtt

Hon r fdd p en fredag, men hon sger att hon r ett sndagsbarn

En brdmogen frukt, frgad av frosten som biter den hr stan

Och du vet att hon r hos dej, och du rknar ditt hjrtas slag

Och du fr hennes glasprlekyss, ja den gr dej s hopplst svag

Och du lovar henne allt, du aldrig kan hlla,

och du lskar henne nda till september



P sndagen gr ni lngt, lngt bort och lngre bort dit gatstenen tar slut

Ni hr klockorna frn kyrkan, luften kall och snn som ligger djup

In genom gallergrinden till den igenvuxna, kyrkogrden

Din pappa sover under stenarna, han kommer aldrig nnsin levande drifrn

Ni gr som tv akrobater, frn en cirkus, trettio meter ovan jord

Som solkatter i fnstret, ni tv behver inga ord

Och du vet att hon r hos dej, och du rknar ditt hjrtas slag

Och du fr hennes glasprlekyss, ja den gr dej s hopplst svag

Och du lovar henne allt, du aldrig kan hlla,

och du lskar henne nda till september



Och du vet att du ska sitta dr, ensam p kanaltorget

Och vnta p att, din bt ska g

Inget kommer att binda dej, inget i din lilla stad

Ingeting hller dej kvar, d

Fr du vet du mste hrifrn, du suddas ut bit fr bit

Du tar avsked till allt som var

Men det r skert mnga, mnga mnader dit



Gula rosor p tapeterna, nr ni str i hennes kk och tittar ut

P den de varvsgatan, apelsinhimlen ovanfr tar aldrig slut

Det r nnting i hennes blick som alltid, lmnar dej stum

Hon har sitt Monalisa leende, men hon knner inte dej och ditt mysterium

Hon har aldrig sjnkt dej saker, inga