En natt jag vandrade I skogen

Avmagrad, blek och tard

Omsluten av ett morker och en stillhet

Si tyst och forundransvard



Den natten jag lamnade livet

Den existens som jag aldrig har agt

Minga tysta minklara natter

Detta sjalvmord jag overvagt



Skymningen fargar himlen rod

I skogen jag vilar, om hosten dod



Nar solens forsta sken lingsamt

Kysser skogens lovbestroda jord

Bildas en dunkel stamning

Som ej kan beskrivas med ord



Stillsam ar denna tavla

Tills den uppvacks av hostregnets fall

Pi den fuktiga marken jag vilar

En skepnad si vit och kall