En sloja har fallit

Over min blick,

Fordunklat min syn

Med dess skira glans



Men intet var det mot den visdom jag fick,

Till synes frin ingenstans.



Ty jag har forlanats en giva av dod,

Frin vir skuggrika underjord.

Vareviga natt skall min silver kalk

Fyllas av manniskoblod



Kom syster, kom broder

Giv mig ert blod

Kom fader, kom moder

Giv mig ert blod

(Hoc Est Sangre Meum)



Min torst ar si diger min blick si rod

Omattlig tycks mig min hunger

Enkom for mig hors koraler av dod,

Di ditt hjarta av salighet sjunger.



Ty jag har forlanats en giva av liv

Liv som min torst skulle slacka

Men di dessa liv forrunnit har

Kan intet dem iteruppvacka.



Kom syster, kom broder

Giv mig ert blod

Kom fader, kom moder

Giv mig ert blod



I evig majestat jag stir

Si boj ditt huvud ner

Ty jag skall dricka livets vin

Till intet liv finns mer.