S mnga r av ensamhet, fast omgiven av vnner

S mnga r av kyla, fast solen vrmde p

S mnga mnader av svlt, fast ladorna var fyllda

S mnga ntter utan smn

Fast hela tiden i en drm

S mnga plgor i en kropp som alltid varit stark

S mrkt av det frflutna nr verkligheten stiger fram

S stympad av frljugenheten som levat med en hela ens liv

Som frmjat det bestende och det som leder bakt

Som prisat hur man slr sig fram

I egenskap av ensamvarg

Som prntats in frn frsta stund som den skraste vg att g



Men om man frenas i striden

och slss fr framtiden

s viker snart ens modlshet

infr insikten om vad vi kan frm

med hjlp av vr samlade kraft



Nu faller regnet sakta ner, det blnker p mina fnster

Och genom skimret kan jag se en spegelbild dr utanfr

Ett ansikte i gemenskapen med dom han mest behver

Som vet sin hrkomst och sit ml

Och att kampen krver mnga r

Att jmna varje tnkbar vg fr dom som en gng fr ta vid

Fr dom som en gng fr ta vid, fr dom som en gng fr ta vid