Se det r vackert utanfr

snflingor faller ner

och dr

faller lika ltt

som mina ord faller

nr jag ser dej

Jag tycker inte om dig

nnu en viskning saknar ord

nnu ett fr i frusen jord

alltid detta vemod

av sanningen

varfr annars tveka

Kanske fr minnenas skull

kanske fr krleks skull

kanske fr den kyss

som aldrig lmnade min mun

Du tnjer vreden inom mej

sg vem r hon som skyddar dej

alltid denna lindans fr din skull

jag faller

om jag tvekar

Hon str vi minnenas grind

bara det vackra

slpper hon in

vemod

fr hennes hand att tveka

Jag borde sga det till dej

fr det syns ju nd

det som lpparna vgrar

i mina mrka bl

men kanske fr minnenas skull

kanske fr krleks skull

eller fr den kyss

som aldrig lmnade

min mun