Maria, jag tycker om vra sm supe'er med tnda ljus.

Och visst njuter jag av att lyssna till din poesi i ditt mrka hus.

Men sj aldrig mera t mej att jag r n't du mste ha.

Och sj aldrig mera att du betraktar mej som din egen man.

Fr jag blir aldrig din, du blir aldrig min:

Man kan inte ga varann.

Maria, du fr frlta mej men du kan inte jmt va' med.

Ibland r tv en fr mnga nr man bara vill va' ifred.

Det r inte n't persoligt, det r bara s det r.

Och jag r ingen fgel som du kan hlla fast i din lilla hand.

Nej, jag blir aldrig din, du blir aldrig min:

Man kan inte ga varann.



Maria, du grter.

Maria, varfr?



Maria, att jag skall g iland med att ensam berika dej

r vl nd lika orimligt som att du kan va' allt fr mej?

Det finns ju s mnga sidor, s mmga behov man har.

Jag lskar dej men jag vill inte st hr ensam om du frsvann;

S jag blir aldrig din, du blir aldrig min;

Man kan inte ga varann.