Varför ska jag nu hugga ner min skog när den mår så illa

Ni sitter där o gnäller om sämre utsikt från eran villa

Mina träd ska stå kvar, fast dom är alldeles torra

ruttna det ska dom och falla ner på er som har börjat knorra

Mors lilla Olla i skogen gick med rosor på kinden gröna

Spydde upp allt, blåbär o palt, förgiftad av bark i bröna

Min skog, ska stå kvar, fast den tappat alla barren

Ekorrn satt i granen skulle skala kottar

fick han höra gitarren



(Metsäni kovin sairas on mutta en minä sitä hakkaa

ette te näköalastanne silti narisemasta takkaa

Minun puuni ne seisköt pystyssä vaikka on aivan kuivat

saakoot lahota, päällenne kaatua kun

naamanne on niin nuivat

Äidin pikku Olli metsään kiiruhti ja posket

vihreät kuin ompun

kaiken oksensi, matjat paltunkin, pettu

myrkyttänyt limpun

Metsäni seiskööt pystyssä vaikka neulaset vei myrkkytuuli

oravalla puussa käpy oli suussa sitten kitaran se kuuli