[Kapitel I: Gri doden gor sig sedd]



Lingt, lingt nere I bergets svarta djupa salar

Der de morka skuggorna tysta smyger och vesande talar

Der trollmor slickar sina blodiga h nder

Der I vattnet han ventar som en tuva med ogon som brender

Du hans krafter ej beger kenner; synd or skam

For nu kryper den gri doden ur sitt gomstelle fram



I vattnet si svart han som ett dott tred flyter

Han fram ur sin hila endast kommer n r dagen tryter

Var forsiktig du vandrare

for linga knotiga fingrar dig annars tar

I den porlande b cken han som nattens kung far

Ett litet steg fel och du hos Gri doden hammar

Med d-dens grepp han dig mer en gerna omfammar



O ndliga skogar I morkret sig sprida

I Ophthalamias Satans natt du skall lida

Dunkla skuggor treden over dig kastar

Bli ej forford av nattens onda gastar



Efter denna natt solen for digej lysa mer

Han skall dra dig I det bottenlosa djupet ner

Natten bloder svart mine dess oga er

Lingt bort I fjerran och her dig alldeles ner

Viskande, vesande, manande han dig befalla

Lengre och lengre ut I natten den kalla



Noglur bitir rifa dig sundur, poka grar pig vil faxma

Augu leita, nefi vixra,

bixdu fyrir lifnu xinu, xig hlifa hann ekki



[Kapitel II: Blott ett byte for gri doden du er]



Gi vidare och lyssna icke till de dodas drenkta grit

Ingen klara sig ur Gri doden grepp si vit

Svarta djevlarde skratta I natten

De leva som han I detta onda doda vatten



Med sitt linga toviga hir han dig kommer att strypa

Infor denna urminnes skepnad in skall komma att krypa



Akta sig noga for denna gri satan, for dig han vill ha

Om onda ogon du I morkret ser,

vend annars dig han skall ta

Tre minar roat hans d