Men du sover ju, du har ju inte pa¥).

(Men du sover ju, du har ju inte pa¥, men du sover ju)



”Dom ma¥ste lara sig ga¥Â”, det e vad folk sager nar det e vi tva¥.

Vi ma¥ste harifra¥n, den har stan drar ner oss till botten av a¥n.



Och dekadensen e ha¥rd, alla mina vanner har gett upp samn.

Och dekadens e sa¥ sva¥rt, och jag har aldrig fa¥ngat en enda dram.

Och jag sta¥r framfar spegeln, jag vill farandra allt och allt som jag ser i den.

Du har vart ute i varlden i flera a¥r, nar jag stanna pa¥ mitt rum och sa¥g dagarna ga¥.



Uppsnarjd i det bla¥.



Prinsessan Eva, i nylackerade skor.

Hon e min van, lever och hanger mig far karleken.

Var inte sa¥ hagtidlig, du med din dramatik och stesolid.

Men en dag kommer jag och du, verkligen bli gamla.

Men jag alskar dig nu.



Jag har aldrig sett na¥n sa¥, uppsnarjd i det bla¥. (wooooh)



Men Eva, Eva.

Eva, Eva.

Vi ma¥ste barja leva.



(waoh