Nar jag kyrkan lamnar

Har mitt sinne redan glomt

Prastens visa ord

Tycks vara nigot som jag dromt



Genom nattens skuggor

Flyger jag mot kullar bli

Hogt pi bergets topp

Ser jag den Onde ensam sti



I bolmortsrus genom nattens timma

Ty en ed ar svuren

Over djupa skogar

Av vinden ar jag buren



Hans kropp ar kall och fjallig

Och han tar mig I sin famn

Ni kallar honom Djavulen

Men han har minga namn



Med kluven tunga viskar han

Om guld som skall bli mitt

I gengald svingar jag det svard

Som han I elden smitt