Vi tnkte att frljuva det sista livets slut,

Liksom att komma lngre, n Herren stakat ut.

Vi reste ifrn Sverige med ngot vermod,

Vi knde ej det de drute frestod.



Vi slde vra hemman och gav oss sedan ut,

Som fgeln bortflyger nr sommaren r slut.

Han kommer ndock ter nr vren skrider fram,

Men vi fr aldrig skda vrt kra fosterland.



Det talas och det skrytes: