Mina ögon ser mer än ytan

mina fingrar känner mer än kyla

mitt förtroende är ärrat

jag skrattar åt allt jag ser



Jag föraktar, det vinner i längden

bakom hatat gömmer sig rädslan

jag har gråtit slut alla tårar

jag trodde, men se på mig nu



Någon slår in spikar i mitt huvud varje natt

vaknar varje morgon, hoppas att spegeln har bytt bild

skriker varje dag ut min längtan till mig själv

jag saknar mig, jag hatar mig, beskyller mig själv för allt



Ta bort mig, jag fryser

vi svartnar, en kolbit

Ta bort mig, jag fryser

vi svartnar, från diamant till kol



Vi famlar runt i grottor

utan lykta, utan ljus

här finns det bara mörker

kan någon visa vägen ut



I tider av förändring

och desperata försök

vi får aldrig veta innan

vad som finns vid nästa krök



Jag kommer till en skiljeväg, jag måste hitta ut

för långt åt fel håll, där finns det inget ljus

allt blir en enda chansning utan början, utan slut

vem fan vet hur jag hamnat här, flyg bort mig härifrån



Ta bort mig, jag fryser

vi svartnar, en kolbit

Ta bort mig, jag fryser

vi svartnar, från diamant till kol